Airedaleterrier

Airedaleterrier
Rasgrupp (FCI)	Grupp 3, Sektion 1 Högbenta terrier
Rasgrupp (SKK)	Grupp 3 Terrier
Ursprungsland	Storbritannien
Rasklubb	Airedale Terrier Gillet
Specialklubb	Svenska Terrierklubben
Rasstandard	FC I7  PDF
Mankhöjd
Hund	58–61 cm
Tik	56–59 cm

Airedaleterrier är en hundras från Storbritannien. Den har sitt namn efter dalgången vid floden Aire i West Yorkshire. Rasen är den största av alla terrierraser och användes ursprungligen för utterjakt och jakt på vattensork. Idag hålls den främst som sällskapshund.

Historia

Trots epitetet terriernas kung är airedaleterriern inte en äkta terrier och har alltid varit för stor som grythund.^[1][2][3] Den korsades fram mellan 1850-talet och 1870-talet i Yorkshire i nordöstra England. Exakt vilka raser som användes och i vilken ordning vet man inte. Allmänt förmodas släktskap med den utdöda Old English Broken-haired Terrier eller Old English Black and Tan Terrier som även ligger till grund för bl.a. welshterriern. Andra raser som antas ingå är otterhound och strävhåriga varianter av foxhound och/eller harrier. Syftet med korsningarna var att få fram en hund som var lämplig för singeljakt av utter, till skillnad från otterhounden som jagade i koppel (pack).^{[3][4][5][6][7]} Likheten med welshterriern är resultatet av målinriktad avel efter att rasklubben bildades 1889.

1879 visades den på hundutställning första gången.^[1][8] Sitt nuvarande namn fick airedaleterriern 1884, innan dess kallades hundarna bland annat Bingley Terrier och Waterside Terrier. Året därpå erkändes den som självständig ras av the Kennel Club (KC). 1894 visades den första airedaleterriern på utställning i Sverige.

I början av 1900-talet användes rasen som skyddshund av engelsk och tysk polis. Under första världskriget använde både brittiska armén och ryska armén airedaleterrier som rapport- och bevakningshund. Röda korset använde den som räddningshund (sanitetshund). 1911-1914 användes airedaleterrier vid I 28 i Sollefteå som rapport- och slädhundar i den försöksverksamhet som senare skulle bli Statens hundskola.

Egenskaper

Airedaleterriern är en aktiv hund som uppskattar att få röra på sig. Rasen beskrivs också som tålmodig, livlig, trogen, barnvänlig. Den är lätt att lära nya saker men man bör börja i tidig ålder. Den är väldigt jaktintresserad och har ett djupt skall.

Utseende

Ögonen är små, mörka och livliga, och öronen är formade som ett V. Pälsen består av sträva täckhår och en mjukare underull som skyddar mot kyla. Pälsen måste trimmas några gånger om året, utställningshundarnas päls ska trimmas oftare. Färgen på pälsen är rostbrun med svart på ryggen och halsen.

Referenser

Fotnoter

Källor

• Renée Willes: All världens hundraser, Bromma 2003, ISBN 91-89090-79-9
• Carl-Johan Adlercreutz: Hundar i världen, Västerås 2006, ISBN 91-534-2870-6
• Bo Bengtson: All världens hundar, Stockholm 1995, ISBN 91-86448-34-X
• Ivan Swedrup: Våra hundar i färg, Stockholm 1974, ISBN 91-20-03355-9
• Malcolm Wallerstedt (red): Stora nordiska hundboken, Malmö 1966
• Carl-Reinhold von Essen (red): Hundboken, Stockholm 1955-1956
• Carl O. M. P. Leuhusen: Rashundar i ord och bild, Stockholm 1932
• Desmond Morris: Dogs, North Pomfret, Vermont 2008, ISBN 978-1-57076-410-3
• Rawdon Briggs Lee: A History and Description of the Modern Dogs of Great Britain and Ireland (The Terriers), London 1894 (återpublicerad av Biodiversity Heritage Library)
• Anne W. Rasmussen: Airedale terrieren - terriernes konge, Hunden nr 5 2012, medlemsblad för Dansk Kennel Klub (DKK)  PDF
• Extended Breed Standard of the Airedale Terrier, Australian National Kennel Council (ANKC)  PDF
• Airedaleterrierns ursprung, Airedale Terrier Gillet (läst 2011-07-18)
• Informasjon om airedaleterrier, Norsk Terrier Klub (läst 2011-07-18)

Externa länkar

Wikimedia Commons har media relaterad till Airedaleterrier.

• Rasspecifik Avelsstrategi (RAS), Airedale Terrier Gillet  PDF
• National Airedale Terrier Association, Storbritannien
• Airedaleterrier, Hundrasguiden, Svenska Kennelklubben (SKK)