Internationella energirådet

IEA omdirigerar hit. Se även International Association for the Evaluation of Educational Achievement.

Internationella energirådet, engelska: International Energy Agency (IEA), franska: Agence internationale de l'énergie (AIE), grundades 1974 efter en större oljekris året innan. Organisationen är ett fristående organ inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och huvudmålen är att minska samhällets beroende på olja. IEA fungerar som politisk rådgivare till sina medlemsstater, men arbetar idag även mot länder utanför OECD:s krets, som Kina, Indien och Ryssland, vilka ses som strategiskt viktiga samarbetspartners i energifrågor.

Energirådets mandat har utvidgats från satsning på försörjningstrygghet och beredskapslagring av olja till att inrikta sig på aktuella frågor för en sund energipolitik: Energisäkerhet, ekonomisk utveckling och miljöskydd. [1] Den senare har svängt från tonvikt på rena bränslen och reningsteknik till fokus på att begränsa klimatförändringarna. [2] IEA har en bred roll i att främja och utveckla alternativa energikällor (inbegripet förnybar energi), rationell energipolitik, och multinationellt energitekniksamarbete. IEA:s medlemsländer är skyldiga att upprätthålla totala oljelagersnivåer som motsvarar minst 90 dagar av föregående års nettoimport. I slutet av juli 2009 hade IEA:s medlemsländer ett sammantaget lager på nästan 4,3 miljarder fat (680 miljoner m3) olja. Vid en ny oljekris skall organisationen fördela olja mellan de olika medlemsländerna. Detaljerade utvärderingar av IEAs oljeprognoser visar god träffsäkerhet för oljeproduktionen men dålig träffsäkerhet för oljepriset.[3]

IEA bedriver sin verksamhet vid ett sekretariat i Paris i Frankrike, men framför allt inom fler än 40 Tekniksamarbeten (Technology Collaboration Programmes), där deltagandet är frivilligt. Sverige, som är medlem sedan grundandet, är mycket aktiva i IEA-samarbetet och deltar i 24 av totalt 41 Tekniksamarbeten.[4]

Historik

IEA bildades för att möta industriländernas behov energiorganisation i spåren av 1973–1974 årsoljekris. Trots att OECD har strukturer för att hantera energifrågor inom sitt Råd, Exekutivkommittén, Oljekommittén och Energi kommittén, kunde det inte svara effektivt på krisen.

Efter några förberedande initiativ tillkännagav ministrarna i tretton viktigaste oljekonsumerande länder vid Washington Energy Conference den 11-13 februari 1974 "behovet av ett omfattande åtgärdsprogram för att hantera alla aspekter av världens energiläge genom samarbetsåtgärder. I denna strävan ska de bygga på arbetet i OECD”.[5] Vid skapandet av en ny energi organisation beslutades att utnyttja ramen för OECD, eftersom det hade erfarenheter av att hantera olja och andra energifrågor, hade expertis i ekonomisk analys och statistik, hade etablerad personal, fysiska resurser, rättslig status och privilegier och var industriländernas huvudorganisation, dock som en självständig del där alla inte behövde delta unisont.[6]

Medlemsstater

Källa: [7]

  • Australien Australien
  • Belgien Belgien
  • Danmark Danmark
  • Estland Estland
  • Finland Finland
  • Frankrike Frankrike
  • Grekland Grekland
  • Irland Irland
  • Italien Italien
  • Japan Japan

Lista över verkställande direktörer

Källa: [8]

  • Ulf Lantzke, 1975–1984
  • Helga Steeg, 1984–1994
  • Robert Priddle, 1994–2003
  • Claude Mandil, 2003–2007
  • Nobuo Tanaka, 2007–2011
  • Maria van der Hoeven, 2011–2015
  • Fatih Birol, 2015–

Biografi

  • Scott, Richard (1994) (PDF). History of the IEA: The First 20 Years. "Volume I: Origins and Structure". OECD/IEA. ISBN 92-64-14059-X. http://www.iea.org/textbase/nppdf/free/1990/1-ieahistory.pdf. Läst 29 november 2011  Arkiverad 15 april 2007 hämtat från the Wayback Machine.

Noter och referenser

  1. ^ ”IEA Energy Scenarios: Change We Have to Believe In”. Allianz Knowledge. 23 juni 2008. http://knowledge.allianz.com/en/globalissues/climate_change/climate_solutions/iea_gielen_climate_energy_technology_perspectives.html. Läst 9 september 2009. 
  2. ^ ”Environment”. OECD/IEA. Arkiverad från originalet den 14 december 2007. https://web.archive.org/web/20071214205732/http://www.iea.org/Textbase/subjectqueries/keyresult.asp?KEYWORD_ID=4139. Läst 9 september 2009. 
  3. ^ Wachtmeister, Henrik; Henke, Petter; Höök, Mikael (2018). ”Oil projections in retrospect: Revisions, accuracy and current uncertainty”. Applied Energy 220: sid. 138-153. doi:10.1016/j.apenergy.2018.03.013. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0306261918303428?via%3Dihub. Läst 4 april 2018. 
  4. ^ Tekniksamarbete genom IEA Arkiverad 12 augusti 2011 hämtat från the Wayback Machine., Energimyndigheten och IEA.
  5. ^ Scott (1994), sid.43–45
  6. ^ Scott (1994), sid.41-42
  7. ^ ”IEA membership”. IEA.org. https://www.iea.org/countries/members/. 
  8. ^ ”History”. IEA.org. https://www.iea.org/about/history/. 
Auktoritetsdata
• WorldCat • VIAF: 123825868 • LCCN: n81052393 • ISNI: 0000 0001 2106 0676 • Libris XL: zw9c9w9h21z4x57 Katalogiserade verk. Andra katalogiserade bidrag. • SUDOC: 026358239 • BNF: cb118621689 (data) • HDS: 026209 • NKC: kn20040324008