Världsmästerskapen i Roadracing 2007 arrangerades av Internationella motorcykelförbundet och innehöll klasserna MotoGP, 250GP och 125GP i Grand Prix-serien samt Superbike, Supersport och Endurance. MotoGP-säsongen 2007 kördes över 18 deltävlingar på fyra kontinenter. VM-titlar delades ut till bästa förare och till bästa konstruktör.
2007 års världsmästare i MotoGP-klassen - Casey Stoner.
MotoGP-klassen
Nytt för året i MotoGP-klassen är att cylindervolymen sänktes från 990 till 800 cm3 samtidigt som tvåtaktsmotorer inte längre tilläts. Trots detta slogs banrekorden på de flesta banorna vid torrt väder. Även däcksreglementet var ändrat: antalet däck per tävlingshelg begränsades och däcken måste väljas innan de första passen påbörjas. Kritik riktades mot att denna begränsning leder till större chanstagning vad gäller däcksval och att det gör att racen inte blir så täta och spännande eftersom ett felaktigt beslut på torsdag kan vara förödande för racetempot på söndag. Den unge australiensaren Casey Stoner på Ducati dominerade säsongen med 10 segrar och säkrade VM-titeln med en femteplats i Japans Grand Prix på Twin Ring Motegi. Valentino Rossi, Yamaha, med fyra segrar låg länge på andra platsen i VM-tabellen, men passerades i sista deltävlingen av Dani Pedrosa som där tog sin andra seger för säsongen. Chris Vermeulen, också Australien, på en Suzuki, tog sin första GP-seger på ett regnigt Le Mans, det var också Suzukis första GP-seger sen 2001.
Regerande världsmästaren Nicky Hayden hittade inte alls stilen i säsongsinledningen, hans första podieplats kom först med en tredje plats i nionde racet. Efter fortsatt blygsamma resultat och krascher i regnet på Le Mans och Donington Park slutade han åtta i VM-tabellen.
250-klassen kördes enligt samma schema som MotoGP-klassen med undantag för Laguna Seca i USA. I den näst sista deltävlingen säkrade spanjoren och regerande världsmästaren Jorge Lorenzo VM-titeln efter 8 segrar.
125-klassen kördes enligt samma schema som MotoGP-klassen med undantag för Laguna Seca i USA. Klassen dominerades av Master Aspar Aprilia-stallet. Förhandsfavoriten Mattia Pasini körde bra men drabbades av en serie mekaniska problem och bröt de flesta loppen efter mycket bra körning - fyra segrar under andra delen av säsongen hjälpte inte. Säsongen blev istället en kamp mellan ungraren Gábor Talmácsi och teamkollegan spanjoren Héctor Faubel. Talmácsi blev världsmästare endast fem poäng före Faubel.